Förändringarnas tidevarv?
Ny president i USA - eller, ny är han ju inte men du fattar vad jag menar - och hela världen håller andan. Inte att undra på, han är ju lite annorlunda jämfört med de flesta andra politiker. Han kör den tuffa, amerikanskt kaxiga, stilen. Den amerikanske bossen, liksom. Kommer nu att tänka på en amerikansk kille som jag anställde på vårt företag en gång. Han var också väldigt amerikanskt kaxig vid anställningsintervjun som resulterade i en sex månaders provanställning men som varade i mindre än tre. Med kaxighet kan man komma långt men det allena tar en inte hela vägen, det krävs lite andra kvaliteter också. Men vi svenskar är obekväma med den typen av kaxighet, den är ovanlig bland svenskar.
Oavsett vad man nu tycker om Trump så förväntar sig både de som är för honom och de som är emot honom stora förändringar, och starten på hans mandatperiod har ju i det hänseendet inte gjort någon besviken. Panama och Grönland ska hamna under amerikansk kontroll. Ja, såna uttalanden kan få en att sätta i halsen.
Men jag har alltid undrat hur i helskotta det kan komma sig att Danmark äger Grönland. Svaret är att det är resultatet av Danmarks koloniala ambitioner en gång i tiden, under 1700-talet då man bestämde sig för att göra hedningarna där kristna. Är inte kolonier lite omodernt idag? Jo, men som jag förstår det vill en majoritet av grönländarna fortsätta att vara under danska kungakronan
Sedan 1979 har Grönland självstyre, vilket utökades 2009 (så det var alltså inte självstyre 1979…) och idag svarar Danmark enbart för deras utrikespolitik och försvar (fortfarande inte 100% självstyre). Om vi förutsätter att USA fortsätter att vara dominanten inom NATO (betalar överlägset mest stålar dit av alla medlemsländerna) så är det väl redan så att USA står för större delen av försvaret av Grönland? Varför Danmark vill sköta Grönlands utrikespolitik har jag ingen aning om. Låter i mina öron som att det borde vara upp till grönländarna att själva besluta om de vill bli amerikaner. Vill de inte det så blir det väl svårt för Trump att ta kontroll, om han inte gör det med våld och då hamnar han väl i samma fack som Putin, kan jag tycka. Lite respekt får man ju ha för andra folk. Fast det är kanske inte ett amerikanskt kännetecken i och för sig…
Panama då? Ja, det var faktiskt Wall Street som bildade det landet i början av 1900-talet. Man lurade till sig det av Colombia, som området fram tills dess varit en del av. Panama hade alltså innan dess aldrig tidigare varit en egen nation. I samband med kanal-avtalet blev man en egen nation utan att Colombia kunde göra något åt det. (Man ska alltid läsa det finstilta och fundera på vad det som står där innebär) Så där kan ju faktiskt Trump hävda att det var amerikaner som bildade nationen och därför…men jag säger inte att det är klockrent rätt, men det finns en ganska tydlig koppling.
De flesta av oss undrar varför vi inte bara kan leva i fred så vi kan sluta oroa oss för krig och död och istället få ägna oss åt trevligare saker, som att lukta på blommorna likt tjuren Ferdinand. Om det nu måste krigas, varför kan inte Putin och hans närmaste generaler och krigsivrare själva åka ner till Ukraina och bråka? Varför ska de sitta bakom sina skrivbord och skicka ut flera hundratusentals medborgare att dö för deras idéer? Ja, det är naturligtvis ingen ny tanke, men den är fortfarande obesvarad. Eller, svaret är ju tyvärr att de ambitiösa och maktgalna idioterna tar sig till toppen drivna av sina egna ondskefulla syften, medan vi andra är fullt upptagna med att lukta på blommorna (tills vi blir utskickade att dö).
Rent historiskt är det ju inget nytt att USA går i krig för att ta det man vill ha. I början av 1800-talet var det som idag är Texas, New Mexico, Kalifornien, Nevada, Arizona, Colorado, Wyoming och Utah mexikanskt. Sen bröt Texas sig ur och förklarade sig självständigt. Lite senare annekterade USA Texas vilket gjorde mexikanerna sura och så var det mexikansk-amerikanska kriget igång. Det slutade med freden i Guadalupe Hidalgo 1848 då inte bara Texas utan även Kalifornien, Nevada, Utah, Arizona, New Mexico, Colorado och Wyoming blev del av USA. En stor del av dagens USA som alltså för sådär 180 år sedan var mexikanskt.
Men det är ju inget unikt för USA. Även gamla Sverige har haft stormaktsambitioner.
Vi får väl se vad Trump hittar på framöver, det finns inte så mycket annat att göra i vilket fall som helst, förutom då naturligtvis att skriva ett argt och upprört inlägg på Facebook. Det gör säkert nytta.
På tal om arga inlägg så har man ju sett en del sådana de senaste veckorna när Musk vevar med högerarmen. Man ser vad man vill se, tänker jag. När man inser att hur mycket han stöder Israel är det svårt att se att hans högerarm skulle ha helt egna intressen. Men, oavsett vad hans högerarm har för politisk inriktning så är jag inte lika överförtjust i Musk som många andra är. Kanske det är min konspiratoriska författarådra som sätter fantasin i rörelse men jag tycker kombinationen Starlink (som är ett program inom hans företag SpaceX) och Neuralink (också ett Musk-företag) är väldigt mycket Orwells 1984 och storebror ser dig. SpaceX/Starlink har fram till idag, januari 2025, placerat över 6 000 Starlink-satelliter i låg omloppsbana runt jorden. Företaget planerar att utöka detta nätverk till totalt 12 000 satelliter, med en möjlig framtida expansion till 34 400 satelliter. Neuralink är ett företag med ambitionen att operera in ett chip i hjärnan på samtliga planetens invånare. Just den kombinationen; ett heltäckande satellitnät runt planeten och ett chip i skallen på alla människor, känns lite lätt skrämmande. Sen gillar jag inte att han sitter och röker cannabis offentligt och på det sättet gör reklam för droger. Ja, jag vet att det är lagligt i Kalifornien, men det gör inte saken bättre.
På tal om droger… Jag blev lite överraskad av att se Robert F Kennedy prata sig varm för psykadelika, det vill säga substanser som är narkotikaklassade (kanske inte så länge till då). Making America Healthy Again kan alltså innebära att amerikanerna får nya droger att bli friska av?
Många härhemma förfäras nu över denne kaxige Trump som stundtals tycks sakna ‘good manners’ men som med överväldigande resultat blivit vald av det amerikanska folket till president i världens mäktigaste nation. Om man inte förfäras så hejar man hejdlöst fram honom som frälsaren som ska ställa allt tillrätta. Mina sociala medier fylls med för och emot-inlägg. För en gångs skull, får jag väl säga, hakar jag inte på någondera. Jag vet för lite och jag vägrar låta mig ryckas med av medias propaganda. Kan väl säga att det inte alltid varit min starka sida att hålla käft och inte ha en omedelbar åsikt.
En sak har jag lärt mig i livet (nej, jag har lärt mig flera saker naturligtvis, men du fattar uttrycket) och det är att när man ska göra en förändring så är det de som har mest att dölja som skriker högst - av rädsla att bli avslöjade när kulisserna rivs. Därmed inte sagt att ingen av de som protesterar mot förändringen har en giltig åsikt om densamma.
Det finns plus och det finns minus i den här teatern som pågår och jag väljer än så långe att sitta lugnt i båten och observera vilken väg president Trump och hans kompisar tar. Världen gungar likt ett upprört hav under de kraftiga förändringarnas vindar. Under tiden återgår jag till att lukta på blommorna. Fegt? Kanske. Klokt? Ja, jag tycker det.