Vem skriver man för? Alla som skriver, målar eller skapar musik utsätter sig för andra människors bedömning i högre grad än vad det vanliga jobbet kräver. Läs veckans blogg! Ha en skön helg!

Året som gick och året som kommer - och när kommer Sentimental Journey III?

En period i mitt liv var jag en utstuderad medgångssupporter. Det lag som vann var mitt absoluta favoritlag. Jag försökte förklara fördelarna med det för en inbiten AIK-are på jobbet i Stockholm. Han om någon borde ju veta hur plågsamt det är när laget förlorar hela tiden, men nej, han snackade om att det handlade om helt andra värderingar. Veckans blog handlar om fotboll och hur jag gick från att vara denna utstuderade medgångssupporter till att bli MFF-supporter. Det är en spirituell upplevelse som frälste mig till MFF-supporter. Läs mer i bloggen.

Vem skriver man för? Hur hanterar man kritik? Och hur hanterar man beröm? Behöver beröm överhuvudtaget ‘hanteras’? Kan man inte bara slicka i sig det?

Spektakulära bilkrascher utlovas i denna blogg som är längre än vanligt. Jag krockade fler bilar än de här det här året - 1978/79 - men de som beskrivs i denna blogg var speciella på mer än ett sätt. Allt utfört utan fegsnöre dessutom.

Egentligen helt ointressant läsning, en bilkrasch som uteblir - hur ointressant är inte det på en skala?

Bilar och poliser, krascher och ingripanden. Vi bytte bil häromveckan och det fick mig att titta tillbaka på min något brokiga historia när det kommer till bilar. Och hur polisen alltid stått bakom mig, oavsett hur brokig min historia varit.

Det svåra att ta in för mig som oskadd ‘åskådare’ var att det här var ren jävla ondska som släppts lös. Det fanns någon form av levande varelser som tyckte detta var bra och som avsiktligt sett till att detta hände.

Av ren tur och lycka eller Guds försorg, alternativt att ödet ville annorlunda eller vilken makt man nu än tillskriver det hela - om man nu inte tror att man har ett så kallat sjätte sinne - så undvek vi samtliga möjligheter att befinna oss på fel plats vi fel tidpunkt. Om än med mindre än en halvtimmes marginal.

Det började som en drömresa för hela familjen. Först några dagar i Singapore och sedan denna dröm-ö, Bali. Lenas födelsedag skulle firas. Jag skulle för första gången dyka på ett korallrev efter att bara veckan innan klarat proven för mitt Open Water certifikat i det lite kallare, lite gråare och lite grumligare vattnet utanför Arilds hamn i Skälderviken. En vecka på Bali och en vecka på den lite mindre kända grannön Lombok. Föga anade vi vad som väntade.

De enda uteliggardjur som jag aldrig vänjer mig vid är råttorna i Malmö men annars har Lena och jag upplevt uteliggardjur av olika slag på flera av jordens kontinenter och upptäckt att man vänjer sig vid dem ganska snabbt. Alla utom råttorna i Malmö.

En blogg om att fylla år.

Vi hamnar mitt i en krigszon och senare kommer Al Capones barnbarn till vår undsättning medan vår affärspartner Janne släpper en bomb som senare även briserar i all världens media. Är Janne den han säger sig vara och vad är kopplingen till kriget i Kuwait? Frågorna är många men det mesta besvaras i denna blogg. Kolla gärna även in mina böcker som du hittar i shoppen!

Veckans blogg kan man säga har lite av ett Porsche-tema; lite om 80-talets mega-hype för miljonärer världen över - Hässleholms-Porschen, men även några rader om hur det gick till när jag och Frank Andersson fick soppatorsk med hans Porsche i Malmö.

Efter en månads sommarlov återkommer bloggen med ännu ett prov på min förmåga att bedöma en person på bråkdelen av en sekund. Läs bloggen! Ha en skön helg!

Bröllopsdag! Bloggen tillägnas helt min älskade hustru.

Sliten? Jo, om kassörskan på bensinstationen visar dig en slang och rekommenderar dig att du kyler ner skallen under den i några minuter så är det nog för att man ser sliten ut. +47°C i skuggan är inte att leka med.

Sonen och jag åkte till Las Vegas där vi hyrde oss var sin Harley Davidson motorcykel och drog iväg på en tur runt Grand Canyon, en resa som tog oss till sex delstater och lite av den klassiska Route 66.

Det är ju lite problematiskt när flygkaptenen ropar ut i högtalaren att landningsställen tyvärr inte går att fälla ut inför 🛬 landningen. Det skapar en speciell stämning i kabinen kan man säga. Veckans blogg är lång, men du har ju hela helgen på dig… Ha en skön helg!

Och vem fan är Lelle Ackeman?

Läs mer i min blog och kolla samtidigt in min författarsida där du kan läsa mer om mig och böckerna jag skriver. Samtidigt kan du köpa böckerna i shopen om du inte redan gjort det.