Surf Jet, flugan som inte tålde regn, del 1.

Wikipedia: “Insikterna om orsaken till bristsjukdomen rakit (vitamin D-brist, på grund av brist på solljus) ledde till att kvartslampor ordinerades till bland annat gruvarbetare som befunnit sig under jorden en längre tid.

I och med 1960-talets solresor med charter blev det modernt att vara brunbränd, och solbrännan kunde bättras på genom kvartslampor i hemlandet. På 1980-talet slog solarier, med långa lysrör, igenom, vilket medförde att inomhussolande blev populärare.”

Under första halvan av 80-talet gav jag mig in i solariebranschen och sålde det så kallade Björn Borg-solariet som tillverkades av Safesun i Landskrona. Det var bokstavligen en het bransch, “alla” skulle sola i solarier antingen hemma eller på offentliga solarier ute på stan. Man var knappast ensam på marknaden och min karriär i den branschen var nästan kortare än sommaren som Tomas Ledin sjunger om.

Istället fick vi nys om en surfingbräda som drevs av en jetmotor. Vi fann ut att rättigheterna för Sverige innehades av ett danskt företag i Helsingör så vi bokade ett besök med cheferna där. Trots att det var en vardagsförmiddag insisterade direktören att vi skulle inleda mötet med en eller två Gammeldansk. Då insåg jag att hans högröda ansiktsfärg sannolikt inte berodde på för mycket solande utan snarare på för mycket alkoholintag. Vi avstod alkoholen och gick istället in på anledningen till vårt besök. De visade oss en Surf-Jet, surfingbrädan med en vattenjetmotor längst bak och ett gasreglage som du höll i handen medan du stående balanserade på brädan. 35 knop kunde den göra - cirka 60 kilometer i timmen.

När vi senare undersökte vidare fann vi ut att danskarna inte alls hade några försäljningsrättigheter i Sverige. Dessa låg hos ett engelskt företag som administrerade rättigheterna för hela Europa. Vi bokade ett besök med dem på båtmässan i Southhampton.

Vi bilade dit och även om själva resan i sig innehöll många skratt och dråpliga situationer lämnar jag dem utanför denna blogg. När vi anlände till båtmässan hittade vi dessa britter i en bar, ganska påstrukna redan under eftermiddagen. De var inte i stånd att förhandla om någonting så vi vände på klacken och åkte hem igen. Besöket varade mindre än en kvart, om jag minns det rätt.

Några månader förflöt och på något sätt fick vi reda på att de svenska rättigheterna hade nu införskaffats av ett företag i Göteborgstrakten. Med hänsyn till skandalen som senare skulle uppdagas inför hela svenska folket på alla löpsedlar många dagar i sträck väljer jag här att använda ett fingerat namn på ägaren: Jan, han heter alltså något annat egentligen.

Janne var en himla trevlig kille och till skillnad från danskarna och britterna som vi hittills stött på i vår jakt på de svenska försäljningsrättigheterna för Surf-Jet var han absolutist, inga droger och ingen alkohol. En renlevnadsman. Han var jämngammal med mig, en 56:a precis som Björn Borg, Frank Andersson och en del andra framgångsrika idrottsutövare. Det visade sig att han dessutom var nära kompis med både Björn och Frank.

Vi gjorde ett avtal med Janne och fick rättigheterna för området söder om Göteborg, Jönköping och Västervik. Priset för en Surf-Jet låg på 25.900:- plus moms - dvs mer än 32.000:- - vilket var ganska mycket stålar för en privatperson på den tiden. Därför tänkte vi istället konceptet ‘uthyrning’ och började lokalisera alla stränder som överhuvudtaget kunde tänkas vara lämpliga för att hyra ut Surf-Jet inom vårt område. När vi identifierat dessa stränder sökte vi upp strandägarna och förhandlade till oss rättigheterna för uthyrning. Ofta var dessa strandägare kommuner men det fanns även privata strandägare. Vi besökte bland andra Strand Hotell, Borgholm på Öland, och fick nöjet att träffa den legendariske Rolf Attoff som verkligen tyckte Surf-Jet var en intressant idé - och så vi fick rättigheterna att hyra ut från småbåtshamnen på Strand Hotell.

Vi hade inga planer på att själva hyra ut så vi gjorde en bedömning från strand till strand, baserat på hur många människor som kunde tänkas vistas där under sommarmånaderna, hur många brädor som var rimligt att man hade som uthyrare. Det kunde vara allt från två till fem. Med ett leasingbolag i ryggen sålde vi sedan affärsidén tillsammans med brädorna.

Så här i efterhand kan man konstatera att vi var ganska duktiga på marknadsföring. Bland annat ställde jag ut på Motormässan Malmö där jag fick en del i Josef Zirkelbachs DP Motorsports monter. Josef, som jag kände från Hässleholm, byggde om Porschebilar till världens alla yuppies (slå upp ordet om du inte vet vad det betyder). Han var före detta chefsmekaniker hos Porsche när de tävlade runt om i världen i banracing. Han började alltså bygga om Porschebilar i lilla Hässleholm och blev ganska snabbt världsberömd för detta. Jag kände Josef, inte så att vi umgicks men min tidigare flickväns brorsa var biltokig och god vän med Josef så det blev att jag träffade honom en hel del också. När jag då sa att Frank Andersson skulle stå med mig i montern sa Josef att jag fick en del av montern gratis. Frank var ju naturligtvis resultatet av Jannes vänskap med honom.

Så där stod jag i montern med Frankie Boy bara fyra fem månader innan han skulle ta den där OS-bronsmedaljen i Los Angeles (som han senare samma dag använde för att betala en taxiresa med…). Han var en enorm medial personlighet, följde inte många normer, sa och hittade på en massa grejer som media älskade. Jag tror inte vi har någon motsvarande idag, inte ens i närheten. Men där stod jag och jobbade med honom och han drog folk så in i i h-lvete. Våra Surf-Jets fick mer uppmärksamhet än Josefs världsberömda Porshebilar. Men Frank hjälpte till att dra folk till bilarna också eftersom han var tokig i just Porsche. En sen kväll efter en av mässdagarna ville han att jag skulle hänga med på en runda i hans Porsche så det var bara att hoppa in. Det slutade med soppatorsk på Nobelvägen. Han fick knuffa medan jag styrde bilen bort till macken på Dalaplan. Bra träning inför OS, tänkte jag.

Men det var inte bara Frank som marknadsförde våra brädor, Surf-Jet’arna. Jag gjorde en grej med en av de så kallade herrtidningarna, Fib Aktuellt eller om det var Lektyr, där räddningstjänsten Hässleholm ställde upp och visade hur man kunde ansluta en brandslang till jetmotorns utlopp för att släcka bränder på öar till exempel. Så de satte fyr på en liten ö i Finjasjön utanför Hässleholm. En brandman slängde sig på surfingbrädan och åkte ut, kopplade på slangen och släckte branden. Det blev ett stort reportage.

Vi hade också Miss Sverige som åkte på brädan i hamnen i Helsingborg och så fick vi ett reportage i tidningen Se (om jag minns det rätt, kan ha varit någon av de andra två herrtidningarna).

Dessutom hade vi i ingressen till SVT’s Rapport (förmodligen Sveriges mest sedda program på den tiden) en kille på en Surf-Jet som åkte på Stockholms ström med Stockholms slott och Blasieholmen i bakgrunden.

Som sagt, vi var duktiga på PR och marknadsföring.

I nästa bloggavsnitt:

Hur vi fick en skarpladdad k-pist i ansiktet under ubåtsjakten i Karlskrona.

Augustus Capone, släkt i rakt nedstigande led till den ökände maffialedaren Al Capone, kommer till undsättning.

Borgmästaren i Benidorm som vill ha mutor.

Björn Borg och den där skandalen ni vet.