Vilken är din roll i laget?

Jag stod i hissen på ett hotell i Florida. En man i min ålder, kanske några år yngre än jag men definitivt rundare, stod mitt emot mig. Ett gäng feta ringar på hans fingrar drog till sig min uppmärksamhet. Jag hade sett såna förut - men aldrig i verkligheten - på hockeyspelare som vunnit Stanley Cup. Stora och klumpigt amerikanska, men man kan inte annat än gilla dem när man anar att bakom varje ring finns en stor sportslig prestation, ett vunnet mästerskap.

“Wow, those rings are really something!” sa jag hänfört och nickade menande på hans händer - som om jag behövde precisera vilka ringar som imponerade på mig.

Han sträckte fram ena näven och förklarade vilka mästerskap som vunnits för var och en av ringarna och gjorde sedan samma sak med andra näven. Det var inte hockey som gällde utan amerikansk fotboll. Ok, tänkte jag, jag har svårt att tänka mig att du varit spelare med den fysiken, kanske du är materialare, han som håller koll på tröjorna så de kommer till tvätten igen efter match? Javisst, så måste det vara!

Sen sa han att hans fru hade lika många och att hon bar dem i ett halsband. Då sprack materialarteorin.

“So what’s your role in the club?” frågade jag nyfiket.

“My role? I own the club!” svarade han stolt med ett brett leende.

“Wow!” var det enda jag kunde svara med. Sedan började jag skratta, mest åt att mina förutfattade meningar smulades sönder än en gång. Materialare! Ha! I own the club! Det är inte många som kan ståta med något sådant.

Som du säkert känner till finns det ett gammalt uttryck som säger att man inte ska döma hunden efter håren, och ej heller boken efter omslaget. Poängen är att ytan, det man ser, ofta inte stämmer med innehållet. Dels är det väldigt orättvist mot den man bedömer och dels kan man sätta foten i det berömda klaveret och få ångra sig big time.