Och vem fan är Lelle Ackeman?

Det finns de som hävdar att Lelle är mitt alter ego, att han och jag är på något vis samma person, men det stämmer naturligtvis inte. Visst finns det likheter. Vi har samma syn på alkohol, till exempel, men jag tror faktiskt att Lelle införde nolltolerans innan jag själv gjorde det.

Precis som Lelle har jag också jobbat som konsult på stora byggen i Stockholm medan jag bott i Malmö och därmed veckopendlat med tåg. Lelles frustration över tågstrul och, inte minst, skräniga högtalare som på alltför hög volym i tid och otid basunerar ut en massa meddelanden som han inte såg någon nytta med, var min från början.

Den danska skallen är dock helt och hållet Lelles verktyg, och har aldrig varit mitt.

Det finns vissa personliga upplevelser som jag skrivit in i böckerna. Toadesperadon, till exempel, mötte jag en morgon i juli år 2000 på en McDonalds-restaurang i San Diego. Bombattentatet på Bali 12 oktober 2002 är ett annat exempel på verklig upplevelse som vävts in i handlingen.

Jag har också lånat ut vissa tankegångar till Lelle. Som exempel kan nämnas hans respekt för andra människors religion. Man kan tycka vad man vill om andras religion men man kan göra det med anständighet. Att elda Koranen är inte anständigt, till exempel.

Lelle kan ju vara en butter buffel och butter är jag definitivt inte. Buffel är jag endast vid enstaka, ofta väl valda, tillfällen.

LG, det där flottiga fettot som Lelle hela tiden retar sig på, fick faktiskt idén till att samla alla årskortsresenärer i en aktion mot SJ av mig. Jag var evinnerligt trött på alla förseningar och den fullständigt löjligt låga ersättning SJ gav sina trognaste kunder när man kom fram timmar försent. Idén var genialisk och fullt genomförbar men stannade på idéstadiet eftersom den i all sin genialitet även var destruktiv.

När jag ändå är inne på vem är vem i böckerna kan jag här avslöja rollbesättningen. När jag skapar olika karaktärer använder jag gärna kända skådespelare i rollerna i den film som rullar på i mitt inre.

Kjelle Bergkvist är skitbra på att spela buttra bufflar. När jag skrev Sentimental Journey I var det honom jag såg i rollen som Lelle. Kjelle som Lelle, det hade varit något det!

Lilian spelas av Maria Lundqvist. Hon bara dök upp och tog den rollen. Självklar som Lilian i min värld.

Kanske mer överraskande är skådisen som spelar LG: Newman i Seinfeld, eller, som han egentligen heter, Wayne Knight.

Philip då? Jo, han spelas av ingen mindre än Tom Cruise! Han är som klippt och skuren för den rollen.

Ton-Ton då? Jo han kommer faktiskt direkt från verkligheten in i min bok. Lena och jag träffade den då 10-åriga pojken runt midsommar 2005 ute i norra Borneos djungel där han hjälpte till på Uncle Tans Jungle Camp. Han hette Ton-Ton och kallades ibland Colgate av de andra på campen tack vare sitt bländvita ständiga leende.

Övriga roller är diffust tillsatta, så att säga. Jag har mentala bilder av dem men det är sannolikt inga ni känner - och jag kan inte direkt namnge dem heller. Förmodligen är de en sammansättning av olika människor. Eller inte. Helt klart är att Örjan Bergström, huvudansvarig rättspsykiatriker på Sege Parks avdelning 8, har kraftig fotsvett. Jag känner den lukten varje gång han figurerar i handlingen.

Hur ser din rollbesättning ut när du läser Sentimental Journey? Maila mig och berätta! kaj@kajakesson.se

Ha en skön weekend!