Starstruck - jag?
Under årens lopp har jag stött på en del så kallade kändisar och fast de ju naturligtvis är konstruerade på samma sätt som vanliga människor så kan jag inte undvika att bli lite starstruck och jag drar mig inte för att då och då berätta någon anekdot där jag får namedroppa någon sån här kändis. Ja, det är lite löjligt, jag vet.
1973, när Björn Borg tävlat i Wimbledon och nått kvartsfinal landade hans racketar intill mitt bagage på bagagebandet på Kastrup. Han var på den tiden fortfarande inte så stor stjärna att han inte kunde åka med så kallat “vanligt folk”, dit jag hörde. Jag var på väg hem från tre veckors språkresa i Bournemouth. Det är en väldigt svag kändisanekdot, erkänner jag. Använder den sällan.
Bosse Larsson, inte fotbollsspelaren utan han som var programledare för Allsång på Skansen 1974-1993, anlitades inför julen 1978 som allsångsledare på en julmarknad som min dåvarande arbetsgivare Favör Ljungdala i Hässleholm anordnade. Starkaste minnet är inte från själva allsången ute på jultorget, eller dansen kring granen, som han höll i som det proffs han var. Nej, starkaste minnet är hur han spetsade glöggen som jag värmde upp i lunchrummet. Som anekdot har det här mötet begränsat värde dock.
Jag ringde Priscilla Presley en gång när jag var i USA på 80-talet, lämnade ett meddelande på hennes telefonsvarare men hon ringde inte tillbaka. Det är ju inte heller mycket till anekdot, men jag gillar att berätta den.
Under den relativt korta perioden då jag hängde med Mello-trean Chattanooga fick jag uppleva hur det är att vara kändis och bara glida förbi köerna till kändiskrogarna i Stockholm. Eller, ja det var alltså en gång bara. Restaurangen hette Victoria och kallades Vickan i folkmun. Victoria, eller ”Vickan” i folkmun, var på den tiden innestället på allas läppar. Det var den första restaurangen som arbetade i blåjeans och var även först med en regelrätt krogkö. Köerna ringlade långa genom Kungsträdgården. Denna kö gled jag enkelt förbi i min egenskap som kändis-entourage. Väl därinne var det inte klokt så många kändisar man såg. Jag hamnade vid ett bord mittemot en glad prick vid namn Stig Grybe. Här ser ni honom i en sketch med Robert Gustafsson och Johan Wahlström: https://www.youtube.com/watch?v=6jC7UYiLd6U
Några månader innan bronsmedaljen i OS i Los Angeles fick jag soppatorsk i Malmö tillsammans med brottarstjärnan Frank Andersson i Malmö. Eftersom han var starkare än jag fick han knuffa när jag satte mig bakom ratten på hans Porsche. Som anekdot är den helt ok, tycker jag. Ja, det finns mer att berätta om denna men det får bli en annan gång.
I början på 80-talet var jag hemma hos den verkligt store friidrottsstjärnan Ricky Bruch som då bodde i en villa i Sösdala, söder om Hässleholm där jag bodde. Han höll då på med att träna inför Mr Universum och berättade en intressant grej, som kan värt att tänka på även för de som tycker droger är en cool grej.
Under sin storhetstid som diskuskastare tränade han då och då med de amerikanska stjärnorna, bland annat då den störste av de alla - Jay Silvester. Det här var i början av 70-talet, i Kalifornien, och långt innan dopingkontrollanternas tid. Enligt Ricky tränade de hårt och experimenterade på kvällarna med bland annat LSD. Det var hur galet som helst. Men det intressanta var att han flera år efter sin sista LSD-tripp fick nya tripper när han tränade hårt. Förklaringen var att de här drogresterna hade fastnat i kroppsvävnaderna och kom ut i blodet igen när blodcirkulation kom igång.
Ricky var en väldigt snäll och vänlig själ, som en stor bamsebjörn, lätt att tycka om. Vi hade ett antal trevliga samtal om livet och han visade mig gärna sin stora skivsamling - han extraknäckte som dj - och sin fina sten- och mineralsamling som han förvarade i en glasmonter. Ett par spjut som han tagit med sig hem från någon tävling eller träningsläger i Afrika hängde på väggen. Det var alla saker han var stolt över.
En tid efter sista gången jag träffade honom kallades polis till hans hus. Jag känner till detta eftersom den ena polisen som åkte dit var en gammal skolkamrat till mig. De fann Ricky sittande på farstutrappan, upprörd och ledsen. Ett spjut stack ut genom ytterdörren och när de gick in hittade de allt i en stor röra; bland annat skivsamlingen och glasmontern med allt sitt innehåll. När jag hörde det tänkte jag att det förmodligen var en återupplivad LSD-tripp han åkt på. En tragisk anekdot, onekligen.
Vill du veta mer om droger och dess negativa effekter rekommenderar jag dig att kolla på https://www.droginformation.nu som Lena och jag stöttat i många år nu.
Har du problem med droger och vill bli drogfri rekommenderar jag https://www.narconon-eslov.org som vi också stöttat i flera år.